Datum: 2008-05-05 Första promenadomgången (igår) blev en kortlivad historia. Det var mitt på ljusan eftermiddag och Rasten tyckte att det var tokläskigt. Men eftersom vi hade seletränat så bra inne tyckte akutmatte att det vore bortkastat att inte ge det en chans till. Sagt och gjort, så krängdes selen på igen. Den här gången efter skymningen dock, och nu gick det betydligt bättre. Först smög han lågt längs husväggen men efter ett tag blev han sturskare och spatserade högrest omkring och inspekterade territoriet, jättespännande, helt klart! =) Efter den femtonminuterspromenaden var Rasten helt slut av alla intryck och toksomnade på mattan...
